23. apr, 2016

Att bo i sin bok

Detta år har mitt eviga skrivande på "Skuggvinter" haft ett naturligt uppehåll.

En period då jag inte skrivit alls. Det blir så när jag skickar in till förlag och i januari skickade jag in till tre stycken..

Nu har jag fått två standardrefuseringar och ett lektörsutlåtande från förlaget som skickat mig det innan också.

Enligt de som vet inom denna värld (förlagsvärlden) är detta att bli delgiven ett utlåtande ett riktigt högt betyg!

Du har inte nått hela vägen fram men du visar stor potential tycker förlagen och du har lyckats väcka deras intresse.

Det är delvis därför jag har så svårt att sluta skriva på "Skuggis". För att det är flera förlag som uppmuntrat mig. Riktigt stora förlag dessutom.

Men som sagt, med facit i hand; ingen utgivning nu heller, återstår bara att ta ett beslut:

Skriva om (gång åtta i ordningen?) eller inte skriva om?

Men jag bestämmer mig för att skriva om.

För jag tror också på mitt manus!

Och jag har fortfarande inte lämnat Alices värld (min huvudperson) så det är lätt att ta med sig lektörsutlåtandet och åka tillbaka dit.

Och det var just det jag skulle komma till i dagens inlägg.

När jag inte skrivit på ett tag brukar det gå trögt att komma igång. Särskilt, kan tilläggas, när man fått den stora äran att få åsikter från professionellt håll.

Förutom allt tänkande man måste göra innan man börjar (som jag inte ska in gå in på i dag) så tar det tid att komma in i själva skrivandet igen.

Så här är det med skrivande: Ju mer man skriver, desto bättre går det.

Ju mindre man skriver, dest sämre går det.

Jag skrev ju lite om det i mitt inlägg "En ny dimension". Just det att det gäller att sitta kvar även när det inte går bra .

Och nej, om någon undrar, jag tror inte på att vänta på Inspirationen. Då skulle det inte bli mycket skrivet. Dessutom har jag inte den tiden.

När jag har tid måste jag skriva på min bok helt enkelt, jag är inte så fri att jag kan gå och sätta mig när jag har lust.

Men, förutom att sitta kvar även när det inte flyter för att nå flytet, som alltid infinner sig om man bara är tillräckligt envis, kanske inte den gången men nästa, finns det även ett annat sätt .

Det är det jag kallar "att bo i boken".

Och det innebär kort sagt att jag tillbringar aktiv tid med att tänka på min bok även när jag inte skriver.

För det är inte svårt att rusa runt i vardagen och tänka på allt annat. Det kräver, åtminstone för mig och nu innan jag hunnit komma in i författandet igen, ett medvetet och aktivt beslut att gå in i handlingen när jag gör något annat.

T ex att ta med mig tänkandet till jobbet (jobbet är den överlägset bästa platsen för detta särskilt nu när jag nästan alltid jobbar ensam och går på samma ställe).

Och vandra runt med min städvagn med bokens karaktärer i släptåg medan jag funderar.

Blir det verkligen bra att ha med den scenen igen?

Reagerar inte Alice starkare när hon får syn på Sebastian?

Vad skulle jag kuna hitta på för scen i början som är ny och riktigt spännande?

Osv osv.

Man kan föra samtal med personerna i boken. "Vad skulle DU tycka om detta, Sebastian? (Eller ja, kanske inte just med honom för han tänker så ofta på sex). Men som princip.

Och när jag sedan kommer till datorn är jag redan, om än inte riktigt inne i min bok, åtminstone uppvärmd.

Ett bra skrivtips faktiskt!

På tal om att skriva, det är lördag och jag ska skriva.

Efter att min  man gått upp och han och barnen åkt till Kinna för att sälja majblommor, köpa skor och ny skolväska ("Den stinker, vad är det i den? frågade äldste sonen häromdagen. Det är något klet på botten".  Ingen ville titta.)

Då ska jag sitta med min bok. Medan skolen skiner och familjen stressar runt.

Ska jag tillbringa tid med Alice och Betty på caféet. Japp, det är sant, jag är forftarande där.

Jag vet varför det är så trist: För jag är i början igen, jag måste skriva om den fast jag gjort det så många gånger.

Lektören var inte så förtjust i den och tyckte desutom att det vore bra att jag etablerade Alices väninnor i inledningen, istället för att bara förklara dem.

Så jag får tillbringa en dag till med Alice och Betty som sitter på en uteservering i Göteborg och äter sallad och pratar om Alices studier och Bettys dåliga förhållande OCH HOPPAS ATT JAG FÅR TILL DET!

Så att det går från krystade kommentarer till levande, från att vara ord till att bli en känsla av den lite för kalla junidagen och vackra Betty som fryser i sin för korta klänning och...

Som sagt...BO I BOKEN!

 

Ha en fin helg

och TACK för att du lästeHjärta

 

Ps: Kanske ni undrar; varför en vinterbild? Klart att stackars Betty fryser i sin korta klänning?

Haha! I caféscenen är det sommar. Men för mig är "Skuggvinter" alltid associerat med vinter.

 

//Louise