20. apr, 2016

Stressa inte jämt...

...Skulle jag vara rätt person att skriva ett inlägg med den rubriken?

Nej, verkligen inte.

 

Jag som alltför ofta rusar runt med andan i halsen, som alltid försöker tänja på tiden likt ett gummiband om jag ser att jag har fem minuter extra "jag hinner säkert vattna de där blommorna, de ser så ledsna ut och just det, ja, uteblommorna också" (De kan beskådas på bilden för övrigt, ännu i gtt skickCool).

Nej, jag är kanske inte rätt person för det. Men jag FÖRSÖKER.

Och häromdagen kom jag på en så bra tanke.

Jag satt i bilen på väg hem från jobbet, just då ganska lugn. Och tänkte att det är synd att jag stressar så mycket. För egentligen finns det så många av dagens stunder som jag njuter av.

Jag tycker så gott som alltid om att vakna bara jag är utsövd. Smyga ut i köket och sätta på kaffebryggaren.

Samma sak med jobbet; är jag bara hyfsat pigg så har jag ingenting emot att vara där. Tvärtom.

(Jag är lokalvårdare om någon undrar. Det är ett toppenjobb om man vill vara för sig själv på jobbet, mina sociala behov får jag tillgodosedda med råge hemmaHjärta och vill hinna tänka på sin bok).

Jag tycker också om att vara hemma, ofta i alla fall, bara inte när alla bråkar...Gråter

Och som jag gått ut med via denna blogg älskar jag även att skriva!

Problemet är väl att det är så mycket av allt.

Men då när jag satt i bilen tänkte jag att det är ju synd att stressa bort alla dessa stunder man tycker så mycket om.

"Livet är för kort för att stressas bort", tänkte jag och kände mig livsklok.

 

Ord är en sak men handling är en annan.

Något som jag gjorde i flera år men övergav då barnaskaran växte var att jag satt i tio minuter varje dag  på en stol, blundade och koncentrerade mig på att försöka tänka på INGENTING. Som en enkel form av meditation.

Det är JÄTTESVÅRT! Men det är bra.

Jag gjorde det ihopp om att bli mindre stressad, andas lugnare och bli mer koncentrerad.

I förrgår bestämde jag mig för att försöka ta tillbaka det.

Fast fem minuter om dagen. Tio minuter insåg jag, det kommer jag inte att göra. Det kommer jag inte att tycka att jag hinner.

Men fem minuter!

Ärligt talat. Vem hinner inte det? Spelar det någon roll om man kommer i säng 22.16 eller 22.21?

Jag satt i skogen och jag hade satt timern på min mobil. Det kändes - det låter väl inte klokt - men det kändes enormt provocerande att sitta på en stubbe i skogen och inte ens stirra utan BLUNDA i fem minuter utan att göra något.

Jag var så lättad när timern ringde att jag hoppade upp och nästan sprang tillbaka hem till mitt hektiska liv.

I dag, när jag satt och åt lunch på jobbet, kom det tillbaka vad jag hade föresatt mig:

Mina fem minuter!

Jag började tänka på allt jag skulle göra; hämta min ena dotter och åka och storhandla, komma hem och länna kassarna till en förhoppningsvis vaken make för att sedan göra en timmes jobb till, måste hinna sätta på en blå 40-tvätt i dag, och så växterna också, nu när solen lyser, och alla i familjen måste ha nya påslakan och jag måste hinna tvätta håret ikväll. Osv , osv malde det på i huvudet och jag kände mitt stressade hjärta sjunka i bröstet:

Det kommer inte bli något av de där ynka stressa-ner minuterna...

Och hemma också. Det är ingen idé. (Det är det verkligen inte, inte om alla är hemma).

Jag gör det här, på jobbet, nu, tänkte jag.

Och tog ett stort och kontroversiellt beslut: JAG DISKAR F-N INTE MIN MATLÅDA IDAG!

Sådant tror jag på.Små beslut i en människas liv kan ibland leda till de stora förändringarna.

Så jag tog min odiskade matlåda och gick ner i mitt städrum.Där satte jag mig på den enda stol som fanns, blundade och andades i fem minuter.

Och det gick bättre i dag, jag blev lugn av det, inte mer stressad.

Bara lite skenade mitt hjärta när jag kom på att jag kunde ses från fönstret, om någon gick i trappan just då.

Men det struntade jag nästan i.

Vad var meningen med detta inlägg?

Ett litet tips:

Förhoppningsvis är du mindre stressad än jag (eller inte) men oavsett, så behöver alla stanna upp en stund ibland.

Helst varje dag.Njuta av att bara vara still i stunden. Få vara. Man måste ju inte tänka på ingenting. Man kan tänka på något som gör en glad. Som att man har världens finaste barn. Eller något speciellt att se fram emot. Att det är fredag snart eller vad som helst.

Det är svårt men det är värt det. Den där stunden.

Och i dag är det sol! I alla fall här, hoppas att det är det hos dig också.

Välkommen vår, så skönt att du kommer nu ! (Hoppas jagVinkar)

 

Ha det bra

// LouiseHjärta