18. apr, 2016

En ny dimension.

Precis som rubriken på detta inlägg och namnet på vinet i lördags antyder så har mitt skrivande fått en ny dimension:

Bloggandet!

De sista dagarna har jag kommit på mig själv med att gå och tänka på min nystartade blogg hela tiden.

Vad jag ska skriva om naturligtvis. Men också vad jag kan använda för bilder. Vad är intressant och vad är det inte i en blogg?

Inte för att så många hittat hit än. (Tack mamma och pappa för att ni kommenterade och tryckte på gilla-knappenHa ha!)!

Men, måste tilläggas, jag har inte heller berättat för så många än att jag startat denna blogg. (Detta är en subtil signal till min syster och bror att trycka på den där tummen- upp-knappen.Och SNABBT! Annars ser det ju för ensamt ut..)

Men främst har jag nog undrat om mitt första inlägg var för långt. (Måste försöka sluta hänvisa till min blogg hela tiden. Men DET ÄR JU SÅ ROLIGT ATT BLOGGA har jag upptäckt Ler stortLer stort

Och nej, jag kommer säkert inte att tröttna.

Jag som suttit och skrivit på mitt manus i snart tio år, mig blir man inte av med i första taget.

Men just det, dagens uppgift var ju att skriva ett kortare blogginlägg.

Okej, så här kommer det:Viskar

 

Jag skulle ju skriva om mitt skrivande.

I dag har jag suttit och skrivit på mitt manus. Försökt skriva åtminstone. Det är en sådan där dag då det inte vill sig.

En sådan dag då kaffet smakar blaskigt, luften känns för instängd i mitt lilla krypin (går att beskådas om man går in på fliken "Om mitt skrivande" där det fortfarande inte står någonting), en sådan dag när jag undrar varför jag tycker om att skriva?

När det tar en evighet för meningarna att komma och när de gör det förmedlar de ändå inte rätt stämning.

Då vill jag bara ge upp.

Gå ifrån mitt lilla kyffe och göra något vettigt. Sätta på en tvätt, stöka i köket, städa ett badrum, vad som helst. Ibland gör jag det också.

 Men i dag, som de flesta dagar, satt jag envist kvar.

Sedan var jag lättad när min tid var över och jag reste mig upp. Och deppig för att jag var lättad.

Det är tråkigt när det är tråkigt för att uttrycka det kort.

Men för det mesta vet jag att det som gäller är just att sitta kvar ändå. Ibland hakar det upp sig. Oftast är det så när jag skrivit för lite. Jag måste komma in i det igen och det enda då är att fortsätta skriva även om det inte går bra.

Det kommer andra dagar.

Om man inte gör som det står på skylten vi har vid vår kaffebryggare och som ni  ser på bilden.

Kanske det funkar bättre?

Vi ses om några dagar igen!

 

TACK för att du tittade in!Hjärta

(Om någon nu har gjort detVinkar)