Blogginlägg

18. jun, 2018

I fredags ringde jag vårdcentralen på grund av mina konstiga krämpor och enorma trötthet, och fick komma och träffa en läkare. Jag trodde att jag hade åkt på världens komplikationer i kölvattnet av min borrelia, men det trodde inte hon. Efter att ha ställt massa frågor och testat reflexer och allt möjligt, sa hon att hon trodde att jag hade kroppsliga reaktioner på en lång tids stress och sjukskrev mig ytterligare en vecka.

Jaha. Jag vet inte vad jag borde tycka men jag känner mig förbannad. Förbannad och uppgiven, utan att veta på vad. Inte på läkaren naturligtvis, jag kan inte säga att det inte verkar rimligt, och hon beställde mycket prover också, så det var säkert i sin ordning. 

Men vad ska  jag  göra åt saken? Konstig fråga, jag vet. Kanske är det nu jag skulle skriva  "den här veckan vilar jag verkligen upp mig",  och tro mig, jag gör mitt bästa men det är inte lätt.

Vad ska jag ta bort i mitt liv? Svar; inget. Jag har min familj, vad vore jag utan dem? Tänker jag sluta skriva? Nej, aldrig i livet! Och jobbet då? Ja, det är 15 timmar och 3 dagar i veckan. Det får funka. (Bortsett denna vecka då när jag slipper gå dit, och förra när jag inte orkade).

Allt ordnar sig säkert. 

Och jag är så KLUVEN i detta. På ett sätt är jag så himla glad över  Skuggvinters  framgångar.Jag kan inte sluta boka in signeringar, har t o m lyckats boka in en i Stockholm, Akademibokhandeln, Skrapan den 24 november (!) och Göteborg, (närmast Olskroken lördag 30 juni) och några till också... och vet ni vad, Johannas deckarhörna (hon recenserar bl a i Amelia) kommer lägga upp den på sin Instagram i veckan. Hon visste inte när hon skulle hinna ta sig an den, men tog gärna emot ett ex när jag skrev att det absolut inte var någon stress att läsa. Det är stort och jag är så glad över det! (Observera att det inte betyder att jag kommer bli recenserad i Amelia, men förr eller senare förhoppningsvis synas på hennes blogg:)

Jag har även panik, för att jag är så trött. På tal om signeringar ställde jag in en i lördags då jag skulle varit i Alingsås, det har inte hänt förut.

Och min familj behöver mig hela tiden. 

Jag kan tänka mig att en och annan tänker nu; boka inte in så mycket signeringar då, ta det lugnt, men det finns ett skäl till det och det är pengar. Jag jobbar inte mycket, så ekonomiskt ligger vi tajt till hela tiden, men signeringarna drar in kosing. så är det. Helt underbart, och dessutom tycker jag om att stå i butiker och prata. Har jag märkt. 

Så, som sagt, det mesta är kluvet just nu. Och ikväll har jag druckit ett glas vitt och stått ute i trädgården och känt ett mjukt duggregn falla.

Ingen lösning, men förmodligen inte det sämsta man kan göra heller.

TACK till dig som läste och sköt om digHjärta

 

13. jun, 2018

...men först min ångest...Alltså, om ni har borrelia, berätta det inte för någon. Sedan jag outade det har jag hört både deprimerande och fasansfulla historier. Stötta mig gärna i att tänka positivt istället (snälla GråterOch skulle det bli väldigt tyst här på bloggen, ja, då vet ni...Då har jag väl trillat av pinnen, så att säga).

Men idag har jag valt att krypa in i Vårskogens  värld och ta på mig Olofs ångest istället. Han är en av mina huvudkaraktärer, som nyss fick en anonym lapp i sitt brevinkast där det stod att han hade en skuld att betala. Inget mer stod det.

I nedanstående kapitel (som INTE är skrivet idag, jag är för trött för det just nu) sitter han på restaurang och väntar på sin hustru Cecilia. 

 Trots att Olof försökt övertyga sig själv om att det inte fanns någon anledning till oro kunde han inte släppa tanken på händelsen med lappen i brevinkastet helt. Istället lyckades den göra sig påmind när han minst av allt behövde det; när han satt i möte på jobbet, försökte sova, eller som nu; när han satt och väntade på Cecilia på deras favoritrestaurang.

Hon hade någon gång hävdat att de åt ute för ofta, men efter att han talat om att halva njutningen för honom låg i att vänta på hennes entré och sedan fyllas av stolthet när hon kom, hade hon inte protesterat mer, tvärtom brukade hon vara någon minut sen.

Så också nu. Han fingrade lite på linneservetten men slutade med det när det slog honom att det kunde se nervöst ut. Han var inte nervös. Men det mest irriterande med lappen var ändå att inte veta om det fanns något att oroa sig för. Antagligen inte. Han hade inte gjort något olagligt.

Om man bortsåg från det där med skatten. 

Han vinkade till sig servitören som precis passerade och bad om en Ramlösa med citronsmak. Men att det skulle ha något med det att göra, nej, det var för långsökt. Ingen visste, förutom den revisor som efter en generös summa i all diskretion utfört tjänsten, och han skulle definitivt inte ha något intresse av att det kom ut i ljuset. 

Det hände att Olof undrat om det verkligen varit värt det. En del sömnlösa nätter hade det blivit, men pengar hade det också resulterat i, och tiden hade gått och inget hade hänt.

Förrän nu.

- Vill du titta på menyn medan du väntar på ditt sällskap? 

Olof ryckte till när flaskan ställdes framför honom och skyndade sig sedan att skaka på huvudet, som om det kunnat sudda ut rörelsen före den.

- Det blir bra så här, tack, hon kommer strax.

- Absolut. Servitören hade bakåtkammat, mörkt hår och misstänkt vita tänder tyckte Olof, som han blottade i ett leende innan han fortsatte bortåt i lokalen. Trots att klockan inte ens var sju var den redan halvfull och förvånande var det inte. Enda nackdelen var att den var dyr, allt annat var bra. Den diskreta men varma inredningen som gjorde att det kändes ombonat och välkomnande , klassisk musik i bakgrunden och så maten!  Bara tanken fick det att kurra i magen. Han slängde en diskret blick på klockan. 

Nu borde hon väl ändå komma snart? Så här sen brukade hon inte vara.

Cecilia visste naturligtvis inget om det heller. Det var över två år sedan och revisorn hade i princip garanterat honom att det inte skulle gå att upptäcka detDet fanns, som sagt, ingen anledning till oro. Och ändå, lik förbannat gnagde det.

Skulle han beställa in en flaska vin?  De hade gångavstånd hem, det var inget han behövde tänka på.

- Olof?

Han lyckades precis förhindra att stöta till glaset när han tittade upp på sin hustru. Hade missat att hon kommit, hur han nu kunde det.

Hon hade gjort iordning sig extra mycket. Cecilia såg alltid bra ut, men i den blå klänning hon bar nu var hon häpnadsväckande. Och läpparna var körsbärsröda. Det passade henne på något mystiskt vis trots att hon var så ljus. Eller så var det just därför det klädde henne. Olof visste inte. Även om hon hade vackra, regelbundna drag kunde hon se ganska alldaglig ut innan hon försvann in i badrummet. Sedan höll hon på därinne med sina concealers och penslar och när hon kom ut - voilá - såg hon ut som en modell och samtidigt, som om hon inte ansträngt sig alls. Hans syster Lina hade samma gåva.

- Älskling, sa han, reste på sig och drog ut stolen åt henne. Han var medveten om att det såg gammaldags ut, men hon uppskattade det och det var det viktigaste. 

- Tack, sa hon precis som vanligt, och sedan lade hon till; Jag har lust att dricka ett glas vin idag.

- Visst. Han försökte dölja sin förvåning.

- Mensen kom nyss. Den var så sen att jag var säker på att den inte skulle komma. 

Alla gånger han mottagit detta besked hade lärt honom att det var bäst att börja med att säga ingenting. 

- Men det gjorde den. Ska vi titta på menyn? 

Hon hade sagt allt i en oberörd ton, utan att ens titta på honom. Olof visste att det var för att det gjorde ont. Men först när hon tittade åt sidan, på servitören som genast kom ilande, såg han på hennes profil, på hela hennes hållning, att det var något med henne som inte var sig likt. 

- Kan vi be att få titta på menyn, tack?

- Givetvis.

Servitören hade nästan gjort honnör, tänkte Olof, kluvna känslor av svartsjuka och stolthet inuti. Han hade ingen aning om varför Cecilia valt honom, men hon var hans och så skulle det förbli. Plöstligt var den känslan extra stark. 

- Jag tänkte att vi kan prata lite om julen, sa hon.

Var det sminkningen som var annorlunda, en ljusare ögonskugga än han sett förut eller var håret uppsatt på ett annat sätt? Och varför kände han sig orolig över det nu också? Han harklade sig.

 - Det låter som en bra idé, sa han. Det kunde inte vara längre från sanningen. Och en flaska vin skulle utan tvekan bli ett bra sällskap till den här middagen.

Allra största TACK till dig som läste och ta hand om digHjärta

 

 

 

 

 

 

 

10. jun, 2018

Vädret...fantastiskt! Vad vi behöver detta allihop, efter den långa, mörka och kalla vintern som var. All denna sol vi plötsligt får. Och värmen...LerSand från stranden i hallen, titt som tätt blöta handdukar som hänger på tork på altanen tillsammans med badkläder. Solskyddskrämer som används (!) och doften av grillat som ligger över byn på kvällarna. Himlen är blå och det är skönt att bada. Om man badar, vill säga.

Jag njuter på mitt eget sätt, tyvärr sänkt av trötthet och borrelia. Den vila jag skrev här på bloggen för några dagar sedan att jag skulle försöka unna mig, har blivit en påtvingad sådan. I fredags kom jag i och för sig iväg till jobbet men jag vet inte hur det gick till. Sedan dess har jag i stort sett vilat och jag antar att även denna dag blir likadan...Suck! Hoppas att du som läste mår bättre än jag, att du får en fin avslutning på helgen och en bra start på nya veckanHjärtaVi hörs snart igen. (Hoppas jag)Vinkar

5. jun, 2018

Några har kommenterat att jag verkar ha ett fullt / stressigt schema.  Förra inlägget skrevs därför att jag undrade vad jag höll på med på dagarna egentligen , ibland känns det inte som om jag får så mycket gjort, och nu i efterhand kan jag konstatera att det är väldigt bra att sätta saker på pränt.

Jag blev själv ganska matt när jag läste det efteråt. Jag pysslar med en del olika saker på dagarna, och även om jag tycker om det mesta jag gör så är mycket av det energikrävande. Lägg till fyra barn på det, där deras problem och glädjeämnen i allra högsta grad även blir mina. 

Jag förstår att jag har en inflammerad arm, aldrig kan vara uppe speciellt länge på kvällarna och ofta glömmer saker. 

Jag brukar dessutom ofta ha dåligt samvete över de skogspromenader och den mindfulness jag gör dagligen. Men jag gör det ändå för jag behöver det. Och efter förra inlägget..det enda rätta är naturligtvis att fortsätta göra det för utan det vet jag inte om jag hållit ihop...

Min man har lyckats få ledigt resten av veckan, han sa att han trodde att det skulle vara bra för mig med. Ja, älskling, det är braHjärta

Vi har haft lite otur med sjukdom och allergireaktioner här hemma, så nu skriver jag detta till mig själv; Försök att ta det lugnt de här dagarna, Louise!

Och till dig som läste, detsamma! Varför känner man sig ofta tvungen att vara så himla duktig? Koppla av för sjutton! Och ha en fin nationaldagLerÄt något gott, och / eller drick! Man kan faktiskt skåla för sig själv..! För att man är bra precis som man är!

Oj, vänta lite nu...Vet ni vad! Jag avslutar med dessa glädjande nyheter; Idag ligger jag på plats 8 på Saga Egmonts lista över mest sålda titlar (listan gäller ljudböcker på Adlibris). 

Som bäst, förra veckan, låg jag på plats 6.  Av 2078 titlarGalenFattar inte det ??  (Något fel på listan?! Ok, i så fall blir jag gärna lurad ett litet tag till)Vinkar

 

 

30. maj, 2018

Efterlängtad avkoppling på kvällen! 

Vad gör jag egentligen på dagarna?

Det händer att jag ställer mig den frågan, speciellt vad jag gör av mina måndagar och torsdagar, som är tänkta att tillägnas så mycket skrivande som möjligt. Dessvärre råkar skrivandet, trots mina goda föresatser ofta i kläm av ena eller andra orsaken. Det hela krånglas till av det faktum att skrivandet fått sällskap av andra författaruppgifter, främst marknadsföring, i dess varierande former, och signeringar. 

Slarvigt och hastigt, för den som är intresserad, skrev jag ner min måndag;

Kl 06.00 - 08.00 Går upp, sätter igång kaffebryggaren, snabb dusch och fram med frukosten. Väcker barnen, en del är alltid väldigt sega...talar min vana trogen minst tjugo minuter om vikten av att KOMMA UPP ur sängen. Men på minstingen tjatar jag inte. Hon har blivit vrålförkyld, och eftersom hon har problem med astma ibland får hon vara hemma i dag. Ringer skolan. 

08.00 - 10.00 Slutför beställning av roll-up med omslaget till Skuggvinter på (2 m hög, 85 cm bred)! Ska bli ett sällskap på de signeringar där den får plats. Sedan ensam skogspromenad. Jag ÄLSKAR att gå i skogen, det finns få saker som gör mig så lugn. Väl hemma igen ringer jag vårdcentralen, som ska ringa tillbaka, och sedan  min chef. Har de sista veckorna haft problem med...musarm? antagligen, smärta, trötthet och domningar i höger hand och arm. Jag har en riktigt bra chef, Hjärta så hon förstår när jag säger att oavsett vad läkaren tycker MÅSTE jag vila från mitt arbete denna vecka (allt annat är inte lika lätt att avstå, t ex hushållsssysslor).  När vårdcentralen ringer säger jag samma sak till dem, och får en tid 13.30. Sätter efter det på en akut-tvätt, nuförtiden tycks allt i tvättstugan vara akut, hänger upp några plagg på tork, vattnar törstiga blommor o s v.

10.00-12.00 Ringer Akdemibokhandeln, Olskroken, där jag signerade i lördags, ber om fakturaadress och bokar nytt datum för signering. KulLer Ringer sedan Akademibokhandeln på Järntorget, för att stämma av inför lördagens signering. De har varken fått bild på mig eller bokomslag, jag lovar att mejla senare.

Ger minstingen, som sitter framför TV;n med rinnande näsa, frukt och dricka. Hon är lite glansig i ögonen men ganska okej ändå. Är med henne en stund och kollar på Krambjörnarna,Hjärtasedan börjar jag med lunch. Ofta har jag färdig mat till mina skriv-dagar, (snabbt och praktiskt) men i dag lagar jag till oss. Då får jag sällskap av en pratglad minsting som målar och pratar. 

12-16 Gör snabbt  i ordning i köket, skriver en kort inköpslista och hänger upp ännu mer tvätt. Jag och minstingen åker till vårdcentralen. Läkaren konstaterar att min arm är väldigt överansträngd, samt svullen och inflammerad. Hon skriver remiss till sjukgymnast och recept på en anti-inflammatorisk tablettkur. Behöver jag vara hemma även nästa vecka ska jag ringa då, så utfärdar hon ett sjukintyg. På hemvägen avverkar jag och minstingen apoteket, djuraffären och Willys.

16.00-19.00 Packar upp varor, hälsar på alla barn som kommit hem, frågar hur de haft det och börjat sedan tjata skärmtid. Jag är en sådan MOTSTÅNDARE till att barn ska ha skärm hela tiden. Kaffe, ljuvliga kaffe! Unnar mig tio minuter i trädgården, helt ensam.

Det är mulet och regnar men det är bra, det fina vädret kommer igen, tänker jag. Småpratar med de barn som hänger i köket medan jag stökar runt lite. Lovar en av dem att jag ska hinna med åtminstone en kort promenad på kvällen.

Mejlar bild och bokomslag till Akademibokhandeln och går, äntligen! till datorn när min man kommit upp. Det blir bara en timme idag, men det är en bra timme! Skriver om en av mina huvudkaraktärer, Olof och hans hustru Cecilia, och HON lyckas redan överraska mig lite! Det gillar jag.

19.00-21.45

Går en promenad med ett av barnen, läser för minstingen, kollar yngste sonens färdigheter på det spel han för tillfället är helt inne i, läsläxa med densamma, letar efter en tandställning, upptäcker några mejl som måste ha svar och så minstingens semesterlista, som fritids vill ha! Någonstans i det allmäna kaos som ofta råder hos oss lyckas jag och maken byta några ord. 

21.50-22.30

 I säng! Läser, just nu varvar jag mellan Maria Wälsäters fantasy  "Avien" och Veronica Almers romance "Sunt förnuft, vilt hjärta".

Ingen av dessa tillhör min favoritgenre, men en bra berättelse är en bra berättelse, och det är dessa!! Jag har redan skvallrat lite om den sistnämnda och kommer snart skriva även om "Avien", en så välskriven och fängslande bok att det är en ren njutning att läsaLer

Men hallå, hur kom jag dit? Det var ju avkoppling som gällde: Och det får jag en ljuvlig stund, innan jag säger hejdå till min dag.

Och nu säger jag hejdå till er, TACK för att ni läste och ha en fin fortsättning på veckan.

Och just det, ja på lördag 2 juni sitter jag i Akademibokhandeln på Järntorget och signerar mellan kl 12-15. Varmt välkommen om du bor i närheten eller befinner dig i Göteborg just dåHjärta