Blogginlägg

18. okt, 2018

Vad roligt att du kikar in här, men mitt nya inlägg kan snart läsas på https://mittmanus.com/

Varmt välkommen ditLer 

16. okt, 2018

 ...nästa inlägg finns på https://mittmanus.com/ 

Tack för att du kikade in Hjärta

13. okt, 2018

 

Nu är det två helger sedan jag och maken hade en underbar helg i Göteborg, besökte Bokmässan och bodde på hotell. 

Vi var så nöjda över att vi hittat ett rum till ett så bra pris! Och inte för att det var något fel på hotellet, verkligen inte. Dessutom låg det på sju minuters gångavstånd från mässan, bara att gå dit när man ville och slänga sig i dubbeslängen och...Fast det såg ut så här (ja, som ni ser på bilden). Det var därför det var så billigt. Vi skrattade gott. Det kunde vi unna oss för vi hade gott vin och god mat innanför västarna. Och ingenting innan denna minnesvärda lördag hade förresten varit speciellt billigt. 

Nu är det lördag igen, jag dricker ett glas rött och tittar in här mest för att tala om att jag håller på att starta en ny blogg. Den hittar du på https://mittmanus.com/

Den är inte klar, och med tanke på min utmattning lär den väl inte bli det inom den närmaste framtiden heller. Dessutom är aktuellt inlägg misstänkt likt det förrförra här, jag skriver lite om mitt möte med Emelie Schepp. Men det tål att upprepas och speciellt om man skriver själv är det förmodligen uppmuntrande Ler För er som följer min blogg kan jag tala om att den nya kommer drivas i samma anda som den här, det är bara att jag byter till Wordpress istället. Och med det säger jag hejdå för idag.

TACK för att du läste  Hjärta och titta gärna in på min nya sida!

 

12. okt, 2018

Jag känner mig ungefär sån här. Som ett tunt, frostbitet löv som far runt i vinden. Fast löven på fotot blåser ju inte omkring direkt. Och det gör väl inte jag heller. Men det känns så, om man nu ska försöka med en liknelse. Och visst är bilden vacker? Och jag ska antagligen börja jobba nästa vecka och det känns jättejobbigt. Visserligen bara deltid, vilket på min ordinarie deltid inte blir speciellt många timmar. (Vilket är tur). Och på samma gång som det känns overkligt, så är det pirrigt på ett förhoppningsfullt sätt.

Jag skulle bli så himla lycklig om det funkade! Om jag kan ett stort steg tillbaka in i min tillvaro igen och det faktiskt får gå braLer

Att vara lokalvårdare på en stor och dammig fabrik är väl inte så glammigt, men för en fyrabarnsmamma som sällan får vara ifred hemma, så är det så SKÖNT! Och dessutom, inte att förglömma, är det min mest stabila månadsinkomst.

Jag avrundar här för tillfället, det händer mycket en trappa ner just nu. Och ute lyser solen på löven och det är verkligen vackert överallt. TACK för att du läste, ha en riktigt fin helg och ta hand om digHjärta

 

6. okt, 2018

Psst! Det pågår en utlottning på skuggvinters facebook just nu, där chansen finns att vinna ett signerat ex på onsdag (10 oktober). Så bara in, GILLA&DELA och kommentera att du gjort detVinkar

Det var en gång en kvinna som hade skrivit ett manus som hon trodde på. Hon skickade det till några stora förlag. Efter två veckor fick hon ett refuseringsbrev från ett av dem. Standard. Sedan ingenting. Efter ett tag tog hon mod till sig och ringde upp de andra, men ingen hade haft tid att läsa. Och det här var ett BRA manus!! Med facit i hand vet hela Sverige det.

Hon tog beslutet att ge ut "Märkta för livet" själv, tryckte upp 5000 ex i pocketvariant så att folk skulle våga köpa en bok av en okänd debutant, satte sig i bilen och åkte runt och signerade. Mycket och länge. (Bl a på Ica Maxi i Borås där jag suttit många gånger). Efter ett halvår hade hon sålt 40 000 (!) ex och förlagen började ringa...

WOW! Jag tycker det är en helt otrolig historia. Inte minst, utan störst faktiskt, att våga tro så mycket på sig själv och sin bok att man ger ut den, trots att ingen i skriv-branschen uppmuntrat till det, tvärtom.

Sedan hade hon koll på det där med marknadsföring också. Emelie Schepp, som blev Årets Deckarförfattare 2016, och vars läsvärda serie om åklagaren Jana Berzelius, sålts till 30-talet länder vid detta laget, hade faktiskt allt.

Men det var inget förlag som såg det på förhand, trots att de fick både chans och tid. Ett halvår, berättade Emelie för mig på Bokmässan i söndags. Vi pratade säkert i 20 minuter, om allt från hur det känns att bli refuserad till signeringar. Det var STORT för mig att få träffa henne, för i flera år var det just hennes berättelse jag bar med mig.

Det kan funka även om man inte har ett enda ynka förlag med sig. Man kan ge ut själv och lyckas!

- Du gör allt rätt, sa hon till mig. Jag vill verkligen betona det, att du är på rätt väg! Fortsätt så.

Jag hade berättat att jag varit så noga med att Skuggvinter skulle bli så perfekt som det bara gick; korrläst massa gånger, betalat dyra pengar för lektör, varit noga med snyggt omslag, men också om stor skylt med recensioner när jag signerar, utlottningar på Facebook o s v. 

- Jag har ju lärt mig av den bästa, sa jag då och blinkade. För jag har läst många intervjuer med henne, där hon verkligen är generös med att ge bra tips.

 Om du som läser är en dem som skriver och hoppas; Fortsätt hoppas för sjutton, och fortsätt skriv! Om du känner att du har något, eller att det en dag kan bli något, TRO på det! Det var tron som bar mig och Skuggvinter till utgivning...och herregud, det gäller väl alla författare tänker jag. Med Emelie Schepp i spetsen, som inte ens väntade på att någon skulle anta henne.

Bilden är tagen av hennes man, som också var väldigt trevlig. Med det avslutar jag, och påbörjar lördagskvällen. TACK till dig som läste, och vad du än gör; TRO på dig självHjärta