Blogginlägg

20. maj, 2018

Men först;

 

Public service announcement

 It´s varm out now. School is almost out. My windows will be open soon. If you here me yelling, just know that

I´ve  asked my family nicely at least

5x´s before I resorted to the psycho mom voice.

They are fine. I, on the other hand, need you to check on me. Bring wine.

 

Det här hade min vän Virri hittat någonstans och skickade till mig efter att jag, i förra veckan skrivit här på bloggen om att jag tappar tålamodet hemma oftare än jag vill. 

Älskade Virri; jag saknar dig! Dina varma ögon, kloka råd och omtänksamhet. Tur att vi ska ses snartHjärta (Må inga barn bli sjuka då...) Saknar överhuvudtaget mina vänner, eftersom jag träffar dem för sällan. 

Detta inlägg blir inte längre än så, för som bekant finns det ju mycket i livet som är viktigtVinkarMin söndag stavas städning på förmiddagen och fotbollsmatch på eftermiddagen. Vad du än gör, ha en riktigt fin dag och ta hand om digHjärta

Signeringar i veckan förresten; Allum i Partille nu på fredag 25 maj kl 15-18, Akademibokhandeln, och Olskroken i Göteborg på lördag kl 12-15, Akademibokhandeln där med. Varmt välkommen dit om du bor i närhetenLer

 

17. maj, 2018

På en av bloggarna jag följer togs frågan nyss upp hur man får in skrivandet i en vanlig vardag? Jag, som har fyra barn, får ofta frågan; Hur hinner du?  Svaret får nog bli; Jag vet inte riktigt men på något sätt går det ändå.

Det är en sanning med modifikation för vissa saker VET jag ju. Jag har t ex aktivt valt bort yrket som sjuksköterska som jag höll på att utbilda mig till, och valde lokalvårdare för att orka skriva på fritiden. Den arbetstiden har jag dessutom dragit ner på ytterligare hyfsat nyss, jobbar bara 15 tim/v idag, för att allt ska gå runt.Och det gör det, på något knasigt vänster än så länge, även om inga stora marginaler finns. Åt något håll.

När jag kommenterade på bloggen som tagit upp denna fråga och berättade ovanstående, fick jag höra att det var ett sunt och modigt val. Och det tycker naturligtvis jag också, annars hade jag aldrig gjort det. Att jag är hemma mer än jag är borta har betytt att barnen ofta sluppit långa fritidsdagar, vilket de har varit  glada över. Att få tid med sina barn, det ångrar man aldrig. Men som sagt, det där med marginalerna..Ekonomin, inte minst.

Nu behöver alla barn sommarkläder, och tunnare skor. Ont i magen. Det kom en fråga om att gå på bio nästa vecka? Och allt annat de vill... Och så räkningarna. AJ, vilken klump i magen! Ändå; vi klarar ju oss.  Vi bor bra och rymligt, det finns alltid mat hemma, barnen får nya kläder, (även om det inte är värsta märkes...) Och vi har en sådan tur att vi alltid får komma till svärmor som bor med man i Nederländerna på somrarna och stanna hur länge vi vill. De har ett hus som rymmer oss alla och en söt, liten  trädgård i en pittoresk by med nära till allt. Annars hade det nog alltid blivit somrar hemma...

Och som sagt, marginalerna är små åt alla håll...Sanningen är att även om vi alltid klarar av att betala våra räkningar, nallas det alltför ofta på sparkontot och det är inte stort.

Det finns en krass anledning till att jag varit så duktig med att vara ute och signera; vi behöver få in pengar helt enkelt. Och tack Gode Gud, för att försäljningen har gått så bra som den har gjort! För jag tog ju ett lån för att kunna ge ut  Skuggvinter,  så även om det kommer in cash så...Tror att ni fattar.

För att inte tala om orka-marginalerna. Det är som att gå på lina, jag behöver hela tiden tänka på att balansera jävligt noga så att jag inte faller. För två vårar sedan var jag någonstans i början av en utmattning. Jag räddades av en läkare som såg det och som vägrade att bara skriva ut de starka sömntabletter jag ville ha, utan skickade mig till psykolog. Där gick jag ett halvår. Det är jag också så tacksam förLer Jag fick med mig en del på vägen, bl a meditation och mindfulness som jag utövar så gott som varje dag. Och det går knappt en natt utan tablett, när jag nu ändå är öppenhjärtig. 

Ändå är det svårt, ofta som att springa gatlopp mellan dagens olika aktiviteter, där resultatet ofta känns ofullständigt...Jag städar och plockar, ändå är det för stökigt och smutsigt, jag försöker ge barnen all tid jag kan men det känns verkligen inte som att det räcker ändå. Jag skriver många påminnelser per dag, ändå missar jag och glömmer en del. Och skrivandet? Ja, Skuggvinter  tog ju 10 år att få klar...Gråter

Ändå...jag är lycklig! Jag tror att det är det som gör att allt funkar, att jag tycker så mycket om det jag gör. Jag är så himla stolt över mina barn, att få vara mamma till dem och jag hoppas innerligt, mitt i allt tjat, att det når fram. Och jag älskar att skriva, jag behöver det, även om det tar så ger det också, och att det resulterat i en bok som faktiskt blir läst; det ger mycket positiv energi. 

Nu måste jag sluta och springa upp till datorn i skriv-skrubben. Blev säkert ett något svamligt inlägg med  saker den flitige följaren läst förut, men jag blev som sagt inspirerad av en annan blogg och behövde skriva av mig.

Jag har ju ett SNÅLT kommentatorsfält men om du känner för att skriva något längre; hur du orkar med din passion eller livet i stort och smått, varför du skriver eller något annat, finns min mejladress under fliken Kontakt.  Tack för att du läste och ta hand om digHjärta

13. maj, 2018

När kaffet var klart nu på morgonen tog jag det och gick ut på altanen. Blå himmel, sol, kvitter och surr. Jag satte mig nederst på vår lilla stentrappa så att jag fick gräs under fötterna, och blundade. Ljuvligt!

Hoppas att ni haft några härliga dagar med extra ledighet och fint väderLerSjälv har jag hunnit börja på en lovande bok. Jag brukar inte läsa romance men det finns undantag.

T ex har jag gått runt och varit sugen på Veronica Almers  Sunt förnuft, vilt hjärta  ett tag. Dels på grund av det vackra omslaget, men också för att jag haft en känsla av att den ska vara bra och välskriven. (Jag kan ha tittat på en och annan recension också)VinkarÄr ännu i början av boken men det räcker för att konstatera att jag haft rätt.

Sunt förnuft, vilt hjärta handlar om journalisten Ella von Beijer, uppvuxen på Östermalm och van att styra allt i sitt liv. När hon får beskedet om sin mormors olycka tappar hon dock kontrollen över tillvaron. Hon får sparken från den ansedda nyhetstidning där hon arbetat och tvingas istället börja på ett smaklöst modemagasin. Och plötsligt hänger hela karriären på att hon lyckas få en intervju med den arrogante pojkbandssångaren James Jensen. Och han gillar henne definitivt inte. Eller?

Nu är ju detta som sagt romance så ni förstår säkert vartåt det lutar...HjärtaMen dit har jag inte kommit än, är som sagt bara i början. Nämligen här, för tillfället hos James Jensen;

Nej, ingen fick veta, speciellt inte en snokande och arrogant Ella von Beijer. Ur fickan tog han fram det handskrivna brevet. Ända sedan Robin lämnade över det för fyra veckor sedan hade han burit det med sig. Kanterna var nötta av att han läst det om och om igen. Han var tvungen att hålla det nära så det inte hamnade i fel händer. Det innehöll essensen av hans förflutna.

Liksom jag har Veronica Almer debuterat på Visto förlag, och Saga Egmont har köpt rättigheterna till ljudboken, inläst av ingen mindre än Julia Dufvenius! Jag kunde inte låta bli att kontakta Veronica och fråga om hon ville byta bok, en  Skuggvinter  mot hennes, och till min glädje ville hon det. Hon har dessutom en sjukt snygg blogg, vill du kika närmare på den gör du det här: www.veronicaalmer.se

Det egna skrivandet då? Suck. Straffet eller vad jag nu ska säga för att jag två helger i rad har softat i Stockholm, och bara mellanlandat hemma för jobb, tvätt o s v har infunnit sig märkte jag igår när jag satt och stirrade på datorn. Visst skrev jag. Typ en sida på två och en halv timme. Som blev sådär. 

Ju mindre man skriver, desto längre tid tar det att komma in i manuset igen, åtminstone funkar det så för mig. Men jag vet, vis av erfarenhet, att det är bara att sitta kvar och inte ge sig, för det kommer. Så, om några timmar är det dags för skrivskrubben och Vårskogen igen. Namnet till trots, ännu en mörk och olycklig historia som jag håller på att spotta ur mig. Men emellanåt tänker jag bannemej ta kaffet och gå ut och sätta mig i trädgården och njuta.

Avslutar härmed, det är lite som ska hinnas med innan dess. Allra största TACK till er som läste och ha en fin dagLer

 

 

9. maj, 2018

Eller ja, försöka att göra ingentingVinkar

Varför sitter jag här, i min mörka skrivskrubb istället för att vara ute i det ljuvliga vädret? Svar: För att jag skulle säkert inte vara ute så mycket ändå, utan hjälpa till med den sena eftermiddagens grillande istället. Ja, maten ska ju ätas ute. Men innan dess...bord och stolar ska torkas av, små tomater ska sköljas, och förresten är maten jag köpte knappt ens uppackad, och så när jag ser alla törstiga växter...

Direkt när jag kom hem sprang jag ut till kaninerna med vatten, mat och morötter, för nu är det VARMT ska gudarna veta. Minstingen är i grannkompisens pool (de är så söta för de har likadana baddräkter och blev så lyckliga när de upptäckte det)! Det enda som är svalt här hemma är nog jättehögarna med blöt tvätt som ska hängas upp. Jag har ju varit i Stockholm två helger i rad och softat och haft mig, så mycket har kommit efter här hemma men just nu orkar jag inte se det. 

Måste bara få vara en stund mellan jobb, inköp av mat och så grillandet som ska vara avkopplande men ibland urartar till ett medlande mellan familjens yngre medlenmmar som hackar på varandra. Orkar inte det idag heller. Om de bråkar tänker jag äta upp min hamburgare fan så snabbt och sedan ila ner i tvättstugan med ett glas vitt. Det kanske muntrar upp i brist på annat. Galen Det gör det förmodligen. Skämt åsido (fast det var inget skämt faktiskt), ibland heter det ju att allt ser så perfekt ut på Facebook och Insta, och även om detta inte är något av det utan en blogg, kan jag passa på att servera lite trista fakta så där apropå ingenting:

Vi har det för smutsigt och stökigt hemma, och allt för sällan får vi ordning på eländet. På vissa ställen är det lite äckligt. Och jag lider för jag är trots allt lokalvårdare, och skulle inte ha något emot att vara det även hemma, men jag får inte till det. (Tidsbrist alltså, jag kan städa).

Det bråkas för mycket här i huset, tycker jag. Vet ärligt talat inte om det är så bra. Och jag önskar att jag vore pedagogisk oftare, men tyvärr, allt för ofta förvandlas jag till en skrik-galning  som kan ropa  "Och nu bestämmer jag att alla ska vara trevliga mot varandra, annars blir jag GAAAAALEN". Gråter (Ibland hjälper mitt utbrott en halv kväll eller så).

Ibland funderar jag på att söka utomstående hjälp men kanske är jag bara  överkänslig och kommer inte ihåg min egen uppväxt. (Det händer att min man, när jag lugnat ner mig, säger något som går åt det hållet).

Nu kom det en postiv affirmation som en påminnelse på min mobil, förresten: "Lycka är bland annat att vara tacksam för det man har". JAG VET! Grr...Arg Hur kommer det sig att man å ena sidan (läs stunden) kan sitta och göra mindfulness i solen och tycka att allt är underbart, för att i nästa explodera över smulor och  gammal youhurt på köksbänken? Om min man vågade skulle han här inflika att det  kan   vara pms, men det här är inte en dag då han vågar, så jag slipper höra det. Hehe

Slut på detta inlägg, men vet ni vad jag ska göra i dag? Minsta möjliga eller ja, försöka i alla fall. Samt vara ifred så mycket jag kan. TACK för att du läste, jag återkommerHjärtaTa hand om  dig och glöm inte att stanna upp ibland och A  N  D  A   S ..Jag är inte alltid så bra på det själv som sagt, men försöker och försök räknas väl också hoppas jagVinkar

 

6. maj, 2018

Är i Stockholm denna helg igen! Skriver i all hast, på ett cafe’ på Södermalm. På en uteservering, utan jacka och med gott kaffe☕️

Träden börjar bli riktigt gröna nu och äldsta dottern sitter mittemot och njuter av en smoothie, samtidigt som hon uppdaterar kompisarna om sista timmarnas händelser.

Och påsarna...ja, visst har vi shoppat, lite mer än vi har råd med. Ibland får det vara så, (för det har jag bestämt)😉 Vitvinsglas och ansiktsmask, sådant jag aldrig brukar köpa. Dottern hittade ett sommarlinne och presenter...ja, det hittade vi också. Till lilla kusin och till barnen hemma förstås. Just nu, när jag sitter här mitt i bullret och trafiken och ändå är lugnare än jag brukar, tänker jag att det är tur att jag har dem att komma hem till, annars hade det varit ännu motigare att inse att mini-semestern tar slut imorgon.

Men då är det dags att sätta sig på tåget. Innan dess; dricka upp detta sanslöst smakrika kaffe och sedan ta tunnelbanan till Bagarmossen, lilla kusin och hennes föräldrar. Hoppas att du också haft fint väder i helgen, allra största TACK för att du läste och vi hörs snart igen❤️