Blogginlägg

12. aug, 2018

På något skumt sätt tycker jag mig, som jag skrev i förra inlägget, må lite, lite bättre. Jag är inte mycket piggare, eller möjligtvis en aning, men jag tror att jag känner mig piggare i  huvudet. Mer som ett sammanhängande jag. Ja, ni hör, det är nog bäst att sluta med analyser här. Istället slänger jag in en bild på vårt  äntligen  tapetserade sovrum, där den som är intresserad även kan se en skymt av den gamla tapeten. 

- Man ska inte underskatta att sådant här påverkar, konstaterade brorsan, när han påmindes om hur vårt sovrum sett ut. Han är inte hemma hos oss så ofta eftersom han bor i Stockholm. Det ska man verkligen  inte,  lade han till efter en noggrann titt på den orangerandiga.

Med andra ord; med lite tur kanske utmattningen ger med sig nu, när jag slipper den och får vila omringad av lugnande gröntVinkar

Nu har den glade tapetseraren avslutat sin semester och åkt till jobbet. Det känns hemskt men samtidigt bra, för jag tycker att sommaren, trots allt har varit fin. Känns lite motigt att säga p g a klimathotet men; Vilket väder det har varit! Sommar kan det dock inte vara forever. Nu blir det snart vardag igen, även om jag är fortsatt sjukskriven. 

TACK till dig som läste, vem du än är, och oavsett om du har ledigt eller inte så hoppas jag att du tar hand om digHjärta

9. aug, 2018

Jag brukade vara väldigt snabb, även i tanken. Här skulle min man kanske protestera och säga, att ja, kanske i tanken, men inte i övrigt. Där har vi lite delade meningar. Man BLIR inte så snabb när man ofta stannar upp och plockar i ordning efter andra; alltifrån enhörningar till make-up och allt däremellan. Men en viss ordning hemma bibehålls. 

Denna sommar har inte inneburit kaos på hemmafronten, trots mitt sovande och vilande. För det får jag tacka min man, som haft semester, barnen som hjälpt till lite mer än vanligt hemma, och min underbara svärmor som kommit och hjälpt till i nästan två veckorHjärta

Min älskade man har till och med kunnat tapetsera om hemma! Vårt sovrum och halva köket. Så nu vilar jag inte omringad av orangerandiga väggar utan milt gröna med stormönstrat. Så mycket bättreVinkarJa, faktiskt. Allt räknas. Mycket påverkar, även sådant man knappt är medveten om ibland. Och man lär sig hela tiden. Det är min förhoppning i alla fall.

Idag är resten av familjen på Liseberg. Dit skulle jag inte orka åka just nu. För mycket som låter och snurrar. Men jag är glad för deras skull såklartLerOch de sista dagarna tycker jag mig ha mått aningens bättre. 

TACK till dig som läste och ta hand om dig, oavsett om du fortfarande har semester eller har börjat jobba igenHjärta

3. aug, 2018

- Jag tänkte att vi skulle börja titta på lite övningar som du kan göra hemma, sa fysioterapeuten till mig igår.

- Okej, sa jag. Egentligen tyckte jag att det lät väldigt jobbigt men jag förstod att det var en dum sak att säga. Jag vill ju också bli av med min musarm. Så jag tittade och försökte verkligen lyssna på vad hon sa när hon en liten stund senare stod och tänjde och drog i ett gult gummiband. Hon är verkligen trevlig. Och solbränd och vältränad. Jag tyckte att alla i träningssalen såg vakna och alerta ut, åtminstone piggare än jag. En del av dem som stod och övade med bollar, band och maskiner var klädda i träningskläder, och några hade ställt ifrån sig käppen. Jag hade min urtvättade svarta klänning på mig, håriga ben som jag inte orkat raka, och kämpade mest med att hålla tillbaka mina gäspningar. 

- Har du kunnat ta till dig instruktionerna? sa fysioterapeuten efter en stund, och fyrade av ännu ett vänligt, bländande vitt leende.

- Va? sa jag. Ehh, ja, det tror jag. Men skriver du upp dem också?

- Absolut, sa hon, och sedan var det äntligen dags för akupunktur. Det var skönt att sjunka ner på britsen. Jag har inga problem med nålarna, eller det hårda underlaget med papper ovanpå. När jag är frisk är jag nästan alltid stressad, nu gäller det motsatta.

Faktum är att när fysioterapeuten kom in efter en stund hade jag SOMNAT. Med nålar och allt. (Hoppas att hon inte märkte det)Viskar Men till Systemet orkade jag dock släpa mig innan det var dags att åka hem igen. Om jag ska vara ärlig var det mest till min man och svärmor. Själv kan jag knappt dricka längre. Dricker jag ett halvt glas känns det som tre.

Men i förrgår! Då var jag hos en god vän. Jag har känt henne länge. Och eftersom min äldsta dotter blivit kompis med hennes äldsta tjej, var vi två som åkte till Göteborg.

Vilken dag jag (vi) hade! Åt tårta och drack kaffe och gick en promenad i Kortedala, där så mycket hänt i mitt liv. Det var där jag träffade min man och födde tre av fyra barn. Bland annat. Och jag och min vän, som har tre barn i liknande åldrar, har varit gravida, ammat, bytt blöjor, suttit i sandlådor, diskuterat allt från prickar, oro och glädjeämen och gud vet allt tillsammans...

Men i förrgår var det bubbel som gällde. På en liten bänk i solen i deras trädgård. UNDERBARTHjärtaTack för att du finns, Virri! Och mitt i allt kom våra tjejer ut med hemmagjorda Unicorn-drinkar. Betydligt hälsosammare än det vi drack. Tror jag i alla fallVinkar

Ps TACK till er alla som finns i mitt liv, för omtanke och förståelse, jag uppskattar det verkligen, även om jag inte orkar träffa så många just nuHjärtaOch som vanligt; allra största tack till dig som läste, ta hand om dig!

 

 

 

26. jul, 2018

Men skit också! Nu har jag fått diagnosen. Utmattningssyndrom. Jag har väl verkligen haft tur, för jag har träffat psykolog flera gånger, samt fysioterapeut, som ska koppla in arbetsterapeut, för handleddstöd (musarm) och stesshantering. Eller så är jag ganska illa däran. Förmodligen är båda mina antaganden sanna? 

Jag spenderar mycket tid i sängen just nu. Jag både sover och inte. Ibland tänker jag att jag ska gå upp och så tar det en timme att göra det. Eller mer. Igår var jag piggare, uppe hela dagen, idag kom jag knappt ut från sovrummet innan klockan sex på kvällen.

Sinnesstämningen pendlar, om än i ett väldigt slött och långsamt läge. Jag har inte cancer, tänker jag och då känns det ljusare, mer hoppfullt. MEN om jag inte tar detta på allvar kanske jag kraschar på riktigt, slår det mig i nästa stund. Som sådana man läst om; det bara blir svart och sedan försvinner månader i ett töcken. När jag blir rädd för det känns allt som en mardröm. Tyvärr verklig.

Det här kommer väl gå över? 

Jag ligger i sängen och tänker mycket, och inte på samma gång. Jag njuter fortfarande av att bada, men det blir allt svårare att gilla värmen och läget. Alla skogsbränder, och hotande vattenbrist. Vi i Sverige är ofta inte medvetna om hur sårbara vi är.

Det här inlägget flöt säkert ut, jag kontrar med en vattenbild. Finns det liv finns det hopp, och omvänt.

Ta hand om erHjärtaOch; det är inte dumt att spara på vattnet hemma!

22. jul, 2018

På bild: Min vackra Julia

Och tänk att det också var en Julia (Kjellberg)  som vann min bok! Grattis!

Hör av dig på min sida  Skuggvinter  på Facebook (facebook/skuggvinter) med adress och om du vill ha den signerad och i så fall till vemLer Och till er andra som deltog; TACKHjärta det kommer  fler chanser längre fram!

Idag kan vem som helst dessutom passa på att beställa boken direkt av mig för ENDAST 129 KR INKL. FRAKT (inom Sverige). Adlibris tar 168 kr, Bokus 182 kr, så varför inte passa på om du är sugen?!

 

När jag gick ut på promenad i morse kom det två droppar regn. TVÅ! I min panna. (Om det inte var något annat?) Jag tittade uppåt. Till hälften moln, till hälften blått. Det blåste väldigt friskt. När jag kom hem igen samlade jag ihop alla badhanddukar på altanen, skakade av dem barr och sand och lade dem sedan i tvättmaskinen. Det blir nog inget bad idag. 

Men värmeböljan ska ta nya krafter i veckan, så det dröjer nog inte länge förrän vi i familjen (och många, många fler) kastar oss i vattnet igen. 

Det händer något med mig när jag badar som jag älskar. Att bara kasta sig i och omslutas av uppfriskande kyla. Förresten, det är ju inte så kallt i vattnet längre, mest skönt. 

Att ligga och flyta på rygg och titta upp mot himlen. Simma en stund och bli behagligt trött. Eller dyka ner mot botten. En av de saker jag tycker så mycket om är att det finns en annan värld där under ytan. 

Så nära oss, ändå är allt annorlunda där. 

 Och nu kan jag inte låta bli att skriva; Koppla gärna av i sommar, så mycket du kan! Men inte på stranden om du har barnen med dig!!Hjärta

Annars är just koppla av vad jag är ordinerad just nu. Så om ni undrar vad jag sysslar med; inte mycket. Och det är också skönt.

Allra största TACK till dig som läste, ta hand om dig och de dina och titta gärna in snart igenLer