Blogginlägg

17. feb, 2018

Ett kraftigt snöfall över vår by för några dagar sedan...

Nu har jag lyssnat säkert över två timmar på  Skuggvinter  som ljudbok. (Hurra!) Du har gjort ett jättebra jobb, EvaMaria Oria, (uppläsare).

Jag fick allt lyssna ett tag eftersom jag för det första var så NERVÖS, det är så konstigt att höra den så det är inte klokt och för det andra har jag ingen erfarenhet alls av att lyssna på ljudböcker. Men det landade ändå rätt snabbt i mig; jag tycker om hur hon läserLer

I går var jag ute och gick på kvällen, pulsade runt i snön i skogen som inte var så mörk som den brukar på grund av det vita, och lyssnade. Och vet ni vad, det är så KONSTIGT allt det här.

Länge, lääänge skrev jag på min bok och höll mycket av handlingen för mig själv. Inte för att jag kallt räknade med att det skulle bli en bestseller utan för att jag inte ville riskera att tråka ut folk runtomkring mig. Min man fick lyssna på mycket förstås, spridda skurar av ideér, tvivel och ett och annat kapitel när tiden fanns. Mest fick han nog ändå den eviga frågan; 

- Tror du att jag kommer bli utgiven någon gång?  (Lätt för honom att svara på...)Rodnar

Och mina föräldrar och syskon fick höra om den. Det hände att jag parkerade dem på en säng eller soffa och stängde dörren efter att ha försäkrat mig om att någon annan tog hand om barnen, och så läste jag ett stycke högt. När min bror med sambo, och syster sa att jag kommit riktigt långt, visste jag att jag gjort det. Men då var jag ändå inte framme.

Det sista året, eller möjligtvis de sista två, frågade släktingar och vänner när vi träffades. Då hade jag fått flera positiva refuseringar och längre utlåtanden från förlag, och det hade blivit spännande. Drömmen var inte längre oändligt långt borta, utan hängde kanske i luften.

Och nu finns Skuggvinter som bok PÅ RIKTIGTGalenTill och med som ljudbok! Folk läser och tycker, jag får positiva reaktioner nästan varje dag. Det är fantastiskt! Jag har blivit intervjuad i radio och i vår lokaltidning Markbladet, där Vårskogen,  mitt påbörjade manus också nämns. Nej, jag fattar det faktiskt inte.

Jag skrev förresten nyss i ett inlägg att Bokmässan i Borås är 18 mars. Det är den inte, det är lördagen 17 mars. I Hemgården (vid Busstorget) kl 10-17. Fokus på kokböcker i år, men inte bara. Jag är ju där och säga vad man vill om min Skuggvinter  men någon bok om mat är det inte.

Kvällen innan är det författarmiddag. Helt otroligt det med! Ibland säger jag hemma till barnen;

- Om det sägs att man är författare både i radio och på nätet, då ligger det väl något i det?  Och varje gång jag säger det så ryser jag till av lycka, och de egna orden studsar, overkliga mot mig. 

- Ja mamma, svarar barnen snällt. 

Fast känner jag mig som en författare? Njaee...I början av något som förhoppningsvis blir ett författarskap. Jag tror att jag ska gå på Författarförbundets kriterier för att få vara medlem hos dem; Två böcker. DÅ är man författare? 

Nu blir det frukost och promenad i skogen med minstingen. Senare idag firande av ena sonen som snart fyller år. Och i kväll Mello.

Ha en riktigt fin helg och TACK för att du lästeHjärtaOch har du drömnmar, försök att ta hand om dem riktigt bra. Drömmar bär oss ofta, för med sig ett stråk av skimmer och hopp även i den gråaste dag, och jag tror fullt och fast att man kan förverkliga mycket mer än man tror. Det kan vara läskigt att satsa och gör förstås ont om man misslyckas, men om man inte gör det?  Då får man aldrig veta om det gick eller inte och kanske är det den största förlusten? Men hej, det betyder ju i så fall att den största vinsten är att VÅGA. Så gör det, om du vill något, ta sats, hoppa och försök. Så har du vunnit oavsett hur det går..Vinkar

OCH, kan vara lämpligt att tillägga som avslutning;

Jag var på besök i en skola nyss och där gjorde en pedagog, när hon pratade om lärande, liknelsen med det lilla barnet som lära sig att gå.

- Säger han eller hon någonsin "Nej, mamma, det där med att gå, det är inte min grej? Nej, det lilla barnet försöker igen och igen, ramlar, slår sig, lyckas inte men slutar inte heller och så en dag...SÅ GÅR DET!"

Sant; det där med att inte ge sig har givetvis en enormt stor betydelse i det hela. Så ge inte uppHjärta

Och psst! Om du drömmer om att ge ut en bok: Antal refuseringar jag fått; 20 - 25.  Något sådant. Och flertalet av dem är tråkiga standard på typ tre rader. Bara så du vetVinkar

 

 

 

 

 

14. feb, 2018

I går när jag gick in på Adlibris för att kolla hur Skuggvinter låg till på Visto förlags lista över "Mest sålda"- (lite jobbig vana faktiskt, men den brukar ligga bra till, just nu på sjätte plats) såg jag att den fanns att bevaka som Ljudbok (!) Alltså ännu ej utkommen men helt klart på g! 

Ett nytt omslag, som jag inte sett innan, inläst av en EvaMaria Oria, vilket jag inte heller visste. Det känns lite opersonligt men stort förstås, och den ges ut av Saga Egmont. Snart, snart ska man kunna ladda ner den och lyssna i mobilen eller iPad, och när jag gick in nyss och kollade kan man provlyssna med. Jag gjorde det, bara några rader och vet inte vad jag tycker, det är säkert bra, men för mig för märkligt för att ta in. Och mycket längre än så blir tyvärr inte detta inlägg; mörkret är fortfarande kompakt utanför men jag vaknade för sent och jag och minstingen ska iväg om en stund, till fritids och jobb. Men i eftermiddag när vi kommer hem ska vi fira alla Hjärta dag. Med marängswiss har hon bestämt och ingen TV, men dans och kanske spela ett spel. Bra förslag tyckte vi andra. 

Allra största TACK till dig som läste och ha en fin dag med massor av hjärtanHjärtaTill dem du tycker om såklart men glöm inte dig självLer

10. feb, 2018

Min favoritpromenad i skogen och där är det vitt just nu...

- Jag har läst din bok, sa en kvinna till mig häromdagen. Och jag tyckte att den var så HEMSK!

- Jaha, sa jag och väntade på fortsättningen, både med nyfikenhet och en viss bävan.

- Alltså, den var så...Jag har ju läst thrillers förut, men...Den var jäkligt creepy. Och så var det HON! Allt som hon gör...Fast hon är gravid!

Där stannade hon upp och tittade nästan anklagande på mig varvid jag stod och kände mig skyldig över mina karaktärers dåliga karaktärer. För hon har ju rätt, det görs många ljusskygga val i  Skuggvinter. Jag har inte skrivit en feelgod utan en en feelbad. Och jag började förklara hur det blev med mitt skrivande de sista åren; att främst Alice och Sebastian men även de andra började göra som de själva ville. Gled utanför min synopsis, sa saker som jag inte hade tänkt mig och ändrade då riktningen i det kapitlet och i följande.

Tog sig långt utanför det rumsrena med sin passion och hur jag i ett visst läge förstod att det här skulle bli en berättelse som folk skulle reagera på om den någonsin kom ut men att det var meningen att den skulle bli sådan.

Sedan hade jag en otroligt bra testläsare och lektör, där främst testläsarens starka reaktioner fick mig att inse vad jag behövde tona ner och förstärka för att även läsarna skulle förstå dem bättre i den komplicerade situation de befinner sig i större delen av boken. Men jag kunde aldrig ändra på mina karaktärer, de är som de är. En annan tanke som växte fram under jobbet med  Skuggvinter  var den att ha en ovanlig huvudperson. En som skaver i huvudet på läsaren, som inte är helt lätt att begripa sig på, som är feg och trasslar in sig utan att veta hur hon ska ta sig ur det. För så kan det bli i livet ibland, TROTS att man själv och andra upplever sig som, enkelt uttryckt, en god person. Vi är inte alla gånger starka när vi vill, eller rättrådiga och vi kan vara själviska när vi verkligen inte borde vara det. Eller?  Kvinnan tittade fortfarande tveksamt på mig efter vårt samtal, och så sa hon;

-Ja, okej. Fast man undrar lite mer över dig nu. Du ser alltid så himla snäll och glad ut men vad har du för lik i garderoben egentligen?

- Kanske bäst att inte titta in i dem, kunde jag inte låta bli att säga då med ett leendeVinkar

Och nu har jag alltså börjat på min nya bok  Vårskogen.  Mycket är ännu på tanke- och planeringsstadiet även om det finns ca femtio skrivna sidor. Och jag har så ROLIGT när jag tänker på den! Nya personer att tillbringa min inre tid med, en ny intrig som ska sättas, göras mystisk, spännande...Jag skulle vilja parkera mig framför datorn direkt när jag tänker på det men det kan jag inte. Maken ska sova antal timmar till och jag har lovat att ta med barnen till samhället. Och i kväll är det Melodifestivalen (hoppas jag, hörde om någon flunsa som drabbat någon / några? Men det kan väl inte stoppa hela jippot?)

I slutet av mars ska jag signera på Akademibokhandeln i Nordstan, Göteborg förresten. Det känns jättestort, kommer nog bli min pirrigaste signering. Och du, min testläsare, kommer du då? Det är på tiden att jag presenterar henne; Helena, vars blogg ni hittar här; https://skrivalasaleva.wordpress.com/

Förutom att hon som sagt gjorde ett utomordentligt jobb med  Skuggvinter  är hon väldigt duktig på att skriva, och hennes inlägg är intressanta och varierande. Det vore så roligt att få se dig IRL som ungdomarna säger VinkarOch bra om NÅGON stannade till vid mitt bord)Gråter Det väntar även signeringar i Borås och Bokmässan 18 mars. Det är ganska nytt att Borås har en bokmässa och jag ska vara med!  Men det är inte än. TACK till er som läste, ha en fin helg nuHjärtaOch på tal om att läsa, jag är fast i Harlan Cobens  Släpp inte taget.  Nej, det tänker jag inte göra.

 

6. feb, 2018

Häromdagen mejlade jag förlaget för att fråga hur långt de kommit med ljudboken. Jag har nämligen hittat några fel när jag ligger i sängen på kvällarna ibland och (korr)läser  Skuggvinter.  Väldigt avkopplande, som ni säkert förstårVinkarJag får förstås alltid hjärtklappning när jag hittar de där felen. Bl a har jag hittat ett där hon först sitter vid köksbordet och pratar med Markus och några rader längre ner står det; "När Markus gått låg hon fortfarande kvar i sängen, oförmögen..."  Gråter

Det, mina damer och herrar är ett resultat av en bok som ändrats och ändrats på i all oändlighet och så har det felet, och andra, dröjt sig kvar och tyvärr inte blivit upptäckt. 

Hur som helst, när svaret kom från förlaget var det med beskedet att  Skuggvinter  redan är inläst, och kommer skickas till dem om några dagar. OjGalen Det hade jag inte väntat mig. Så spännande! Det ska verkligen bli märkligt och stort att höra någon annan läsa den.

För övrigt är det kallt just nu, kallt överallt. Jag har morgonrock när jag är i tvättstugan i källaren och just det ja, kaninerna måste ha vatten direkt nu på morgonen. Det fryser ju hela tiden för dom stackarna. Men det ska bli mildare redan i dag av vad jag har förstått. Tur det, i går valde jag att hoppa över min promenad. Mysigt är det i vilket fall att krypa ner i sängen på kvällarna och läsa, jag prioriterar det extra just nu för jag behöver det. Har precis börjat på  Släpp inte taget  av Harlan Coben. Jag har läst en av honom som jag fastnade i, och en som jag lade bort ganska snabbt. Hoppas att jag tycker om denna.

Till dig som läser min blogg; allra största TACK för att du gör det! Hoppas att du får en fin, och inte alltför kylig veckaHjärta

 

 

 

 

1. feb, 2018

Häromdagen läste jag början av en artikel där en meteorolog ingående förklarade den ibland hårfina skillnaden mellan vad som gör att det blir regn eller snö. Jag tycker att regn är trist, i alla fall vintertid och att snöflingor är magiskt.

Om man kan jämföra ovanstående med mina känslor står det till på ett liknande sätt med mig just nu. Det löper en väldigt tunn linje rakt genom själen, i stunder tycker jag att allt är fint, sedan är det skit.  

Men idag är jag ledig från jobbet och ska försöka skriva på förmiddagen, hoppas att det får mig på bättre humör. Det är, som jag skrev i ett inlägg nyss, spännanade att umgås med min nya historia och tillika karaktärer. Även om idén faktiskt har några år på nacken blir det ändå nytt när man slår sig ner med en kopp kaffe vid datorn och verkligen umgås med dem. Just nu är jag i ett kapitel där Lina, min uttråkade småbarnsmamma som inte trivs på landet, går runt i sitt stora hus på kvällen när barnen har somnat. Micke är som vanligt borta på grund av jobbet. Och så hör hon plötsligt något hon inte kan förklara...

Jag läser ovanligt mycket för tillfället, är inne i en jättebra bok. Kalldrag heter den, skriven av Markus Sköld (Hoi Förlag). Hittade den av en slump på biblioteket och fastnade.

I lördags signerade jag förresten, satt i vår största lokala butik i tre timmar. Fick sålt 18 böcker (butiken inräknad som köpte in tre, deras höll på att ta slut). Och hann prata en hel del. En dam kom fram och berättade att hon köpt  Skuggvinter när jag signerade där förra gången, och att hon aldrig läst ut en bok så snabbt. En annan sa att hon önskat sig den i födelsedagspresent och en tredje att hennes mamma stod i kö på biblioteket för att få läsa den.

- Men jag köper den till henne, så kan jag läsa den sedan också.

Att få höra sådana saker är givetvis helt UNDERBARTLer

Du vet väl att du kan köpa Skuggvinter  direkt av mig om du vill?  Gå in under fliken Kontakt  här på sidan och skicka ett mejl bara. 179 kr, inkl frakt, och naturligtvis signerat om du vill.

Ha en fin avslutning på veckan och glöm inte att, mitt i vardagsstressen, stanna upp ibland. Ta ett djupt andetag och säg gärna något snällt till dig självHjärta På tal om regn och snö, vad ska det bli i dag? Både och tror jag, ibland är det stora flingor i luften för att minuten efter se ut som duggregn. Suck! Men skit i det - Vårskogen  (namnet på mitt nya manus) här kommer jagVinkar